sskbloggen

Just another WordPress.com site

Efter fotbollen blir det nog juridik för Carys Hawkins

– Man har en ganska kort tid som fotbollsspelare. Gillar man fotboll så passar man på att utnyttja den tiden och när den är slut får man göra något annat.

Det säger Carys Hawkins, som den här säsongen spelar i Sunnanå. Hon kom hit tidigt på året från sitt australiensiska lag Perth Glory. Och hon trivs bra här med klubben och med staden.

Fotboll har Carys spelat sedan hon var liten. Då lirade hon med sina två bröder och sin syster, men allt eftersom de växte upp var det bara Carys som tyckte det var så roligt att hon fortsatte.

Carys är född i Wales och när hon var fyra år flyttade familjen till Australien och Perth på den australiensiska västkusten.

– När jag var 18 år flyttade jag till Sydney för att spela fotboll där. Men det blev bara ett år där. Jag fick körtelfeber och var riktigt sjuk under ett halvår, så då flyttade jag hem igen. Sedan spelade jag i Perth Glory i fyra år.

Förra året spelade Carys i Umeå Södra. När säsongen var slut blev det Australien igen.

– Umeå ville att jag skulle komma tillbaka och spela där i år igen. Men Inger (Arnesson) hade hört av sig och jag kollade med Kate Gill, som spelar i Perth Glory och har spelat med Sunnanå. Kate sa att det är en bra klubb och jag ville ju gärna spela i allsvenskan.

När vi sitter och pratar på Wayne´s vräker regnet ner utanför denna, den riktigt första, dagen under Stadsfesten. Vi pratar om allt möjligt och bland annat vädret och att det har varit varmt och fint tidigare. Och att regnet måste kännas litet ovanligt. Eller..? Den stereotypa bilden av Australien är ju att det är soligt och torrt.

SONY DSC

Carys Hawkins.

– I Perth regnar det väldigt mycket under vintern, så det är inget ovanligt för mig. Men när det är varmt, så är det varmt.

Hon berättar att matcherna kan delas upp i flera perioder för att spelarna ska få möjlighet att dricka.

Vid sidan av fotbollen har Carys många intressen. Hon har studerat juridik och har i stort sett bara praktiken kvar för att få arbeta som advokat.

– När jag väl slutar med fotboll så kommer jag nog inte att ägna många tankar på den. Då har den haft sin tid. Det finns så mycket annat att göra och tänka på.

Carys gillar att cykla och surfa och hon berättar ivrigt och engagerat när hon och ett par kompisar var ute och surfade en bra bit norr om Perth. En bräda slogs sönder och de var tvungna att dela på en bräda för att paddla in till en klippa, dit en av kompisarna redan tagit sig. Denne skrek och viftade åt dem och de skyndade sig till klippan. Där såg de att de hade haft sällskap av en stor haj.

– Men det sägs att man ska slå den på nosen om de kommer för nära, säger hon. Och om man hinner se den… Flera har gjort det och då har hajen försvunnit. De gillar inte att bli slagna där.

Här i Skellefteå har Carys satt undan TV:n.

– Jag vill läsa böcker i stället. Och jag läser mycket.

När vi sitter och snackar över en te- och kaffekopp pratar vi hela tiden engelska. Det visar sig vara onödigt. Efter ungefär åtta månader i Umeå och fem månader hittills här i Skellefteå pratar Carys bra svenska. Hon tvekar en aning när hon letar efter orden.

– Jag har läst den första Harry Potterboken på svenska. Men jag hade läst den flera gånger tidigare på engelska. Det gjorde det enklare för mig eftersom jag visste vad den handlar om, säger hon och skrattar.

Carys Hawkins är given spelare i startelvan i Wales landslag. Hur fick den walesiska landslagsledningen ”korn” på henne?

– Jag talade om att jag fanns. Jag har ju dubbelt medborgarskap i och med att jag är född i Wales. Jag skrev ett brev till dem och frågade om de möjligen var intresserade, när jag insåg att jag inte var aktuell för det australiensiska landslaget. De bad mig skicka några filmer på matcher som jag spelat och då blev de intresserade.

– Jag spelade min första landskamp i Algarve Cup nu i våras. Sedan har det blivit ytterligare fem matcher.

Under speluppehållet innan matchen mot Piteå i måndags var Carys och hennes landslag iväg till Bratislava i Slovakien för två landskamper mot dess landslag. Matcherna slutade båda oavgjort 2–2 respektive 1–1.

I höst drar VM-kvalet igång och i den grupp som Wales spelar deltar även England, Ukraina, Vitryssland, Turkiet och Montenegro.

– Vinnaren går till VM-slutspel, men även tvåan har chans. Vi ska förstås försöka vinna även om det nog är så att England är det starkaste laget i gruppen.

Hur det går i VM-kvalet kommer nog, tror Carys själv, att bli avgörande för hennes fortsatta tid som fotbollsspelare. Hon är intresserad av politik och frågor som handlar om mänskliga rättigheter.

– Min dröm är att få jobba som människorättsadvokat. Och kanske blir det så en dag.

Men vad som händer framöver bekymrar inte Carys. Hon är sinnebilden för den individuella frihet och lite tillbakalutande attityd som präglar ungdomar i Australien.

– Det är en väldig skillnad mot hur det är här, säger hon. Här är allt så planerat och kontrollerat och förutbestämt. Det är på ett sätt en ”bra” kontroll – inte alls som den finns i Nordkorea. Men det verkar på mig som om alla har växt upp i samma form och blivit uppfostrade på samma sätt och att alla vet vad de ska göra senare. Så är det inte alls i Australien.

SONY DSC

I den senaste matchen mot Piteå gjorde Carys mål efter en hörna. Här är det en annan situation där hon också var högst upp i luften. Något mål blev det dock inte den gången.

Naturligtvis kan vi inte sitta och prata om allt möjligt utan att förr eller senare komma in på hur säsongen för Sunnanå har varit hittills.

– Vi har en fantastisk lagkänsla och lagmoral. Det är inte snack om annat. Men jag vet inte vad resultaten beror på. Vi måste nog bli tuffare och spela hårdare. Och vi måste nog bli fler spelare; truppen är väldigt liten och det räcker inte i allsvenskan.

Carys kan också ana att en annan anledning kan finnas i att laget inte ännu är samspelt och att flera spelar på nya positioner till följd av skadorna.

– Jag tycker att det har fungerat allt bättre. Men det tar tid, längre tid än man kanske tror, att bli trygg i spelet genom att man vet exakt vad alla andra spelare gör i sina positioner.

– Inför hösten blir det tufft och i all synnerhet om vi inte får in fler spelare i truppen.

Så slutar vi prata. Carys byltar på sig regnkläderna. Hon ska iväg och träffa en kompis. Träning på eftermiddagen och så hem och läsa.

– Eller kanske, kanske jag tittar på semifinalen i Confederations Cup mellan Spanien och Italien. Men den ser jag i så fall på datorn…

Text och bild: Ola Theander

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: